Nu har man då.. lugnat ner sig lite. 

Och visst, det är ganska sorgset att vara tvungen att splittras när man inte vill det, men visst, vi får ge det en chans...

Suck, just nu: inte mycket, har bara önodigt ont i halsen 

Dessutom har jag lyckats smitta ner Kasper också... ;_;

FÖrlåt för det!

'

Venne om jag laddat upp denna förut, men men, aja!

SÄMST. VÄRST. HATAR. KAN LIKA GÄRNA GÅ OCH DÖ.

Hur kul är det att få veta att ens lag ska splittras när man är hemma och är sjuk?

Kul?`NEJ.

Hur tänker de egentligen? Ge det en chans? Hur dålig tror de att vi kommer känna oss när de pyttepytte små kommer in till ens lag. Hur tror de att vi kommer att känna oss? 

Hur lätt kommer det att vara att säga farväl till de andra lagkamratarna, är de dumma på riktigt?

Ett lag ska vara ett lag, inte något som kan splittras så lätt. 

Varför?

seriöst, bara för att vi är få, visst, det kan jag också tycka, men ändå! Ett lag är fortfarande ett lag! Och om jag vet rätt så ska ett lag vara tillsammans som ett. 

Fan, kan lika gärna sluta på gympan nu, för jag vet att allt VI kämpat för är borta redan nästa termin. ALLT.

Var alla tårar, skador och glädje... i onödan?

ALLT kan dra åt helvete just nu, allt.

<3