Mhm

Under några dagar har jag legat lågt, har inte suttit vid datorn för att jag har tyckt att det var för jobbigt helt enkelt.

Jag har märkt att så fort som jag tittar mig i spegeln så börjar tårar rinna ner för kinden. Jag vet inte varför så fråga mig inte.

Nu är det så att mina tränare har fått reda på vad som hänt (antagligen via fb eller någon i mitt lag) vilket ja... har varit bra. (Tror jag) för jag skulle inte haft modet att säga det till de själv. Inte nu.

De är de bästa tränarna jag någonsin kommer att ha och de finns där och stöttar mig.<3 Jag blev glad av att tänka på det!

Så klart älskar jag alla andra också. För ni har verkligen visat att ni finns där för mig. Ni är helt underbara.. jag älskar er.

Jag ska klara detta. Jag ska vara stark nog, för er styrka kommer ge mig styrka.

Era leenden kommer ge mig hopp.

För jag vet att Michi har det bra. Var hon än är, för hon är alltid älskad.<3

Jag har valt att (kanske) träna på söndag. Får se, kommer nog inte träna småtjejerna men kommer antagligen på min egen träning om jag känner att jag klarar det. men då kommer det bli fokus på träningen.

Jag har ingen aning om jag kommer att klara mig utan att gråta då, men vi får se..

JAG ÄLSKAR ER!

Jag har varit negativ och ledsen men som sagt, jag måste vara stark nog för att kunna... övervinna detta.

Även fast det kommer ta sin tid.

Ännu en gång, vi älskar dig.

Du är våran egna skyddsängel, du är våran egna michi och ingen kommer någonsin kunna ta din plats!